Det gick som man kunde vänta. Anna Odell friades från larmet men fälldes för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.
Falsklarmet klarade hon sig ifrån för att hon frågat en advokat till råds och fått försäkringar om att hon själv inte kan straffas för att någon annan ringer polisen. En rättsvillfarelse som var ursäktlig, ansåg tingsrätten.
Motvärnet hade hon erkänt. Invändningen – att händelserna på Liljeholmsbron filmades som en del i hennes konstprojekt 0ch borde bedömas enligt yttrandefrihetslagen och inte som vanligt brottmål – trodde hon och advokat Borgström knappast ens på själva.
Däremot accepterar hon inte att dömas för ”oredligheten” dvs att hon skulle ha skadat sjukhuset genom att lura till sig till vård som hon inte behövde.
Här vill hon tillsammans med sin försvarare fundera på ett överklagande.
Att det uppstått några större kostnader för den onödiga vården ansåg inte tingsrätten bevisat. Det betyder först och främst att kliniken inte får ett öre av de 12 350 kr man begärt i skadestånd.
Men sen för tingsrätten på eget bevåg in andra kostnader som inneburit ”skada” för sjukhuset. Någon liten skada måste ju konstateras om domstolen ska kunna döma för oredligt förfarande (BrB 9 kap. 8§).
Men då går domstolen för långt menar Claes Borgström.
- Man slår fast att psykakuten haft ”ytterligare omotiverade kostnader i form av förbrukningsmaterial” utöver de två under rättegången omnämnda injektionerna med lugnande medel för cirka 35 kr. Det är något som inte ens påståtts i rättegången och får oss att undra om inte hovrätten måste få pröva målet, säger advokat Borgström.
Enligt tingsrätten tål Anna Odells ekonomi inte högre dagsbot än 50 kr, så totalt stannar bötesstraffet vid 2500 kr.
Läs domen.
Etiketter Anna Odell, bevisning, mild dom
