Fritzls dotter hade tvingats till rätten om det varit i Sverige

Att låta ett videoinspelat förhör med offret grunda en livstidsdom – som skett i målet mot österrikaren Josef Fritzl – skulle inte gå i Sverige. Det strider mot svenska rättegångsbalken som kräver att alla inblandade hörs personligen.

Bakom ligger principen om ”det bästa bevismaterialet” vilken framgår av rättegångsbalken (kap. 35 – 37). D.v.s. hörsägen eller nedtecknade utsagor om vad ett vittne eller en målsägande sagt och gjort duger inte som bevis om vederbörande lever och kan höras muntligen.

Att Fritzls under 24 år inlåsta och våldtagna dotter slapp träda fram inför domstolen och sin vedersakare – den hatade fadern – för att personligen redogöra för alla hemskheter hon upplevt hade rent humanitära skäl, enligt medierapporteringen från rättegången.  

Så kan dock inte rättvisans tjänare resonera i Sverige. Det betyder inte att svenska domstolar är förhindrade att ta mänskliga hänsyn, de får bara inte ge avkall på principen om bästa beviset.

Om någon vid ett domstolsförhör inte vågar tala fritt inför den som våldfört sig på henne så är det den som orsakar rädslan som ska avlägsnas, inte den som förhörs. Vederbörande får sätta sig i ett annat rum och se förhöret i videosändning (RB 36:18 och  37:3) och ställa eventuella frågor därifrån.

Det är däremot okej att spela upp och använda videoinspelningar om målet överklagas till hovrätten. Upptagningen från vittnes- och målsägandeförhör i tingsrätten kan då räcka, har lagstiftarna tyckt.

Av rapporterna från rättegången i österrikiska St. Pölten har dock framkommit att dottern faktiskt satt som åhörare i rättssalen när inspelningen med hennes förhör visades. Som någon källa uttryckte det: för att se sina fars reaktion. Att Fritzl då fick möta sin skändade dotters blick ska ha varit avgörande för hans oförbehållsamma erkännande senare.

Men hade rätten anammat svenska domsregler i det läget skulle den ha avbrutit uppspelningen, kallat fram dottern för muntligt förhör och flyttat Josef Fritzl till en lokal  rum där han bara kunde se förhöret på bildskärm.

Vem vet hur det då hade slutat?

Etiketter: bästa beviset, bevisning, förhör, Fritzl, Rättegångsbalken, videoupptagning